Projektektet börjar lida mot sitt slut…

Nu har det varit dålig uppdatering igen, men jag har haft så fullt upp med allt annat runt omkring och har därför inte haft en tanke på att skrvit här.

Det som hänt sen sist jag skrev är att färger och papper till skrivaren har kommit, så jag har skrivit ut en del bilder från kambodja. Eftersom det inte är så mycket tid kvar innan projektet ska redovisas kände jag inte att jag hade tid att planera in en fotoutställning och fixa allt innan tiden är ute… så hag tog tillfället att visa upp mina bilder på den gemensamma utställningen vi bildesteter hade i folkets hus. Jag har även skickat några av bilderna till Mulles som de kan ha för att visa på en föreläsning de ska ha snart och jag tänkte även åka dit med bilderna jag hade på utställningen i folkets hus så folk kan titta på dem mer noga ifall de vill.

Idag ska vi ta ner utställningen i FH, vilket betyder att det bara är att åka bort med bilderna snarast till degerfors så Loppisen kan förbereda sig bäst de kan till sin föreläsning.

trött tjej

Jaa nu äntligen har både färg och papper kommit.. jag har inte kunnat skriva ut några bilder över huvud taget eftersom att det först inte fanns någon färg… och när färgen hade kommit fanns det inget pappaer och jag vet inte varför det har tagit så lång tid att för det första beställa, sen varför det har tagit så lång tid innan det har kommit hit.. Man blir ju sur!
Nu sk jag äntligen börja skriva ut bilderna, men vi får se om jag hinner ha någon utställning, det beror på om papper och färg räcker till alla mina bilder och om det finns tider för de på mulles  för att ha en utställning. OM de inte har tid samtidigt som jag har tid tänkte jag fråga om jag kan få ha bilderna uppsatta när de har en föreläsning om vart i världen de hjälper barn. Det kan ju alltid vara något, även om det inte är min egen utställning

13 Januari

Jag har funderat lite över hur jag ska redigera bilderna. Jag tror att jag ska låta bilderna vara ganska orörda, det enda jag tänkte fixa är att göra bilderna liite skarpare och kanske framhäva uttrycket i deras ögon.
Man vill ju inte att det ska se ut som Barbiedockor och jag vill inte heller att det ska synas att man har suttit och överredigerat. Det är bara ett problem, det är att jag inte har någon sladd till min hårddisk, vilket betyder att jag inte kommer åt några av mina bilder… Det är lite jobbigt eftersom jag verkligen behöver sätta igång NU!

Men jag tror att allt detta löser sig så snart jag fått alla bitar på plats. När jag fått fram en ny sladd och valt ut bilderna så kommer det gå ganska snabbt! Håller tummarna nu för att det inte ska ta tid tills allt detta händer bara…

Herråå! / Linnéa

16 December

Nu har det gått ett tag sen vi var i kambodja ocg för var dag som går längtar man tillbaka ännu mer… Jag har förhoppningar om att en dag komma tillbaka, men det är långt kvar…  Som tur är han vi bilder och minnen som hjälper oss att klara av tiden till vi ses igen <3

Nu måste hårdarbetet komma igång, bilder ska väljas ut, redigeras ocs skrivas ut, måste även se till att hitta ett datum till utställningen! Det låter inte som så mycket, men det tar väldigt mycket tid och man måste  bli nöjd innan man är klar, men samtidigt som det är jobbigt är det kul och alla minnen kommer tillbaka.

Puss och kram till alla i kambodja som gjorde den resa till den bästa! <3

Stad till sjöss

Dagen startade tidigt. Redan klockan 05.00 satt vi i våra tuk tukar på väg mot Ankor igen. Det var helt svart och ganska kallt (eller kallt och kallt går väl att diskuteras) tyckte vi när vi var så stötta. Vi kommer fram och börjar ta oss mot Ankor Wat för att inta bästa platsen för att se på soluppgången, men tyvärr var det så molnigt att det inte blev några fina färger på himmelen.

Det var mycket mer folk där än väntat. Vi trodde att vi skulle vara nästan själva, men det var vi inte. Vi åkte hem igen för att samla krafterna lite. Jag och Evelina gick till rummet och sov lite till, vi gick upp igen vid klockan 11 och gick ner för att sola lite bland alla moln.. Klockan började närma sig 13.00 och det bar av mot en stad på båtar. Vi visste inte riktigt vad som väntade, men vi var ganska spända ändå.

Vägen dit kan man jämföra med en puckelpist. Översvämningen hade förstört vägen helt och hållet. Som tur är har det sjunkit undan en hel del, men men såg ändå allt det förstört. Många hus var helt vattenskadade, andra var fortfarande under vatten. Det gjorde ont att se eftersom man vet hur fattiga de är och hur jobbigt det kommer bli för den när de behöver renovera och inte har råd med varken mat eller skola för barnen…

Väl ute till sjöss såg vi att det verkligen var en stad på båtar. Jag kan inte förstå hur man vill bo så. De hade hundar, ormar och grisar som levde med dem på båtarna. Jag undrar vad djuren tycker om det, de har ingenstans att  rastas på, de kan inte röra sig på speciellt stor yta och det är inte en optimal miljö för ett sånt slags djur kan jag tycka. Hur som helst var det väldigt intressant att se hur folk lever och att man klarar av ett liv som det.

Ungdomarna vi bjudit med tyckte att det var väldigt spännande att åka båt. De sa att det var första gången och att de var väldigt glada för att de fick följa med på en sån här resa. Till kvällsmat bestämde vi oss för att bjuda våra vänner på pizza, vi tänkte att det är ett måste. För vem ska behöva leva ett helt liv utan pizza?! Haha! Vi tog en promenad till ”Pizza Herb” för en välförtjänt måltid innan vi skulle lämna av ungdomarna till bussen som skulle ta dem tillbaka till Sihanoukville. Jag tror inte att tjejerna tyckte om pizza så himla mycket, men grabbarna där emot åt och var glada! Vet inte om det har att göra med att tjejer är lite fegare och inte vågar testa nya saker.. Men men, nu har det ätit pizza i alla fall!! Det var allt för idag. Kram!

Ankor wat

Idag bar det av till Ankor Wat med de ungdomar vi bjudit med hit från Sihanoukville. Jag tyckte att det blev en lyckad dag och hoppas verkligen att ungdomarna också tyckte det, men det tror jag att det gjorde, eftersom de aldrig varit utanför sin hemstad innan. Jag tror också att de tycker att det är väldigt lyxigt att sova på hotell då det var första gången för de flesta av dem att ens sova i en säng!!

Ja ja, Ankor Wat var väldigt häftigt att se, det var hur stort som helst! Ankor Wat var inte det enda templet vi besökte, det fanns många fler som vi hann titta på i den gamla staden Ankor. Spännande, jobbigt och intressant! Det blev en hel del promenerande, så nu är jag helt slut (haha, som alla andra kvällar)!

Nej nu ska jag gå och sova, vi ska upp vid 05:00 imorgon för att åka tillbaka till Ankor Wat för att titta på soluppgången, tydligen ska det vara något utöver det vanliga.. Men innan jag ska gå till sängs kommer det lite bilder.. Se och njut!

13 timmar på buss..

Idag finns det väl egentligen inte så mycket att skriva om, vi gick upp tidigt för att gå på bussen till Siem Reap. Jobbig resa vill jag lova, det tog 13 timmar innan vi var framme och vägen hit var bucklig, jobbig och tråkigt, plus att tutan på bussen gick i ett så sova kunde man ju inte heller…

Imorgon ska vi till Ankor Wat, det kommer bli spännande och det kommer förhoppningsvis komma upp massa bilder!

 

bild från baddagen <3

 

Ett jobbigt hejdå…

Vi har just kommit hem från en god middag hos Mr. An och hans familj. Vi fick massa kyckling, krabbor, ris och gud vet vad! Efter alla ätit upp var alla barnen där och ville vara nära oss, vi sjöng svenska sånger som, utan dina andetag, jag går och fiskar, Idas sommarvisa, björnen sover, små grodorna och en hel del annat. Alla uppskattade det jättemycket, till och med de vuxna, de stod och dansade och klappade i takt till musiken.

När all sång och mat var slut var det dags för hejdå, jag tror nog att det var bland det sorgligaste jag varit med om.. Vi stod där och grät medan vi kramade hejdå.. Man ville bara stanna kvar, eller ta med sig alla hem, men det gick inte, tänk om det var sista gången vi träffar dem.. Vill inte tänka så, men det kanske är så och i så fall är det nog bara att inse att det är så och försöka minnas allt det roliga vi varit med om. Alla skratt, alla tårar, minnen och fina stunder.. Den här veckan är nog den veckan vi kommer minnas för våra liv. Alla dessa intryck och upplevelser vi fått dela med dessa underbara människor och barn är helt fantastiska.. Men nu för stunden försöker jag lura mig själv att det här inte var sista gången på länge, eller sista gången för alltid vi träffade dem…

Nu är det bäst att försöka rensa tankarna lite, vi ska gå ut och se om vi kan hitta på något kul att göra nu när det är vår sista dag i Sihanoukville innan det bär av till Siem Reap.

Imorgon väntar en 9 timmars bussresa.. vi kan ju säga att vi inte är så himla taggade för det, men det är säkert värt det (:

Det här kan vara sista gången jag kan skriva innan jag kommer hem, då jag inte vet om vi har internet på det nya hotellet… Men det märks imorgon!

Mina små goseflickor! Kommer sakna er för all framtid! <3

Krabbaaaa

Observera fågelfoten…

God efterrätt!!

Det var allt för idag! Ni får ha det så bra, för det ska jag! Puss och Hej!

 

 

invigning Mr. An’s speaking school

Nu har jag lagt mig i sängen efter att ha kommit hem från invigningen av den nya skolan. Tidigare under dagen var jag, Linnéa och Evelina iväg till marknaden för att köpa lite saker till festligheterna. Bl.a. muggar att skåla med, dricka, snören till ballonger, ett rött band att klippa och lite annat smått och gott.

Väl under invigningen marserade alla barnen och Britt in sjungandes och alla var obeskrivligt glada. Efter det gjorde vi lite lekar, tävlingar och massagesagor, vilket jag tror var väldigt uppskattat. Nästan alla skrattade konstant och allas leenden varade hela kvällen.

Vi hade en liten överraskning till barnen.. Nämligen Dj 007, som kom med sin moppe, högtalarsystem, bra musik och godis! Det var verkligen en hitt, alla älskade det och vi dansade tills vi bar trötta!

Nu tror jag att det blir lättare för de barnen som inte har så mycket pengar att kunna lära sig engelska, för skolan ligger precis där de bor, jag tror inte att det är lika dyrt och om man vill kan man bara stå utanför och lyssna.

Själva skolan är bara ett plåttak utan väggar eller någonting, men som tur är har de ett nytt och fint golv och nya stolar som vi fixade åt den här om dagen. Känns som om det kommer bli bra det där!

Godnatt! <3

Kvällsmat hos khemererna

VARNING BILDBOMB!!!

Idag har det varit ännu en händelserik dag! Vi gick upp vid åtta för att klockan nio ta en tuk tuk till en av skolorna där ”våra barn” går. Vi gick runt och tittade lite och alla barnen blev glada, men lärare blev nog lite griniga när vi kom. För när vi stack in våra huvuden i klassrummen skrek alla i hör ”HELLO!” om och om igen, haha, det var roligt! Så vi såg allt ifrån grade one (som våran 1:a klass när vi är 7 år) upp till grade twelve (som sista året på gymnasiet).

Det är verkligen skillnad mot våra svenska skolor. Här i kambodja har alla skoluniform, vid engelska lektion står alla upp och säger efter läraren, de hade ingen skolgård, lärarna verkade vara mycket strängare, skoldagen börjar 8- ca. 11, efter det var de lediga till 12.30 och så fortsatte skolan och höll på till 16.30 och för vissa elever var det bara att gå vidare till nästa skola för att lära sig ännu mer engelska. Ja, många skillnader var det, men det var kul att se, nu vet man att man inte ska klaga på hur vår skola är.. Haha!

Efter skolan åkte vi till den lilla marknaden som låg rakt över gatan och pratade lite med Britt om hur vi skulle göra och var vi skulle mötas. Vi bestämde klockan 12 utanför stora ingången på den stora marknaden. Så vi fick några timmar över och bestämde oss för att åka till ett av de alla templena för att se munkar och mata apor! Haha, det var kul, jag har alltid velat vara nära och röra vid en apa!

jkej

Efter templet bar vi oss av till stora marknaden så att Linnéa och Evelina kunde köpta lite Lego till barnen som bodde i huset dit vi åkte till på middag och andra roliga saker som vi ska använda imorgon på invigningen av Mr. An’s speaking school och lite ris till några familjer som inte har några pengar alls…

När vi var klara med det började färden till alla hus som skulle ha ris. Vi såg både det ena och det andra. Vi åkte bl.a. på en väldigt smal, stenig och krokig väg, såg världens sopberg i en bäck och söta valpar vid ett hus!

När riset var utdelat skyndade vi oss hem för att snabbt byta om till badkläder, tog en tuk tuk till stranden och badade i några timmar. Det var verkligen skönt, för det är så hett om dagarna! Ja ja, efter det åkte vi hem och gjorde oss i ordning för middagen hemma hos en kambodjansk familj, det var spännande… Lite småläskigt då man inte riktigt visste vad som låg i den där grytan och det var massa ben i det som tydligen var kyckling. Det var i alla fall ganska gott med ris och sås! Till efterrätt fick vi mango och nåt gott bröd, mumma!

Det var allt för idag, hörs imorrn. TJAAA!